De va de det.. och Glad midsommar!
Hannes förra året....
Det är med en liten känsla av vemod, otillräcklighet och saknad som jag ändå bestämde mig, tillsammans med barnläkaren att sluta amma. Tuva fixar inte det. Det är någonting som jag fortfarande äter som hon inte tål. Det är inte värt att jag ska leva på kokt kyckling och potatis, bara för att...
Men saknaden över att inte kunna amma finns fortfarande. Borde jag ha kämpat?
Mitt sunda förnuft säger nej. För vem skulle jag kämpa? För de som förespråkar lång amning? För att passa in i "normen"?
Nej, så för att göra det enkelt, kastade jag snabbt in en ostbit.. då fanns inte längre någon återvändo. NU är huvudsaken att Tuva blir bra i magen.
Jag däremot njuter nu för fulla muggar över att kunna äta riktigt riktigt god mat!
MEN.... Nu önskar jag er ALLA en riktigt GLAD MIDSOMMAR!
Äsch, klarar inte Tuva av det du äter så skall du självklart sluta! Ammade själv Gustav mycket kortare tid än de andra barnen för han fick riktigt tokig hy... och den här herremannen mår bara bra..så oroa dig inte för lilla Tuva. Kärlek, det är vad tjejen behöver och mat oavsett varifrån det kommer. :) Glad och trevlig midsommar! Kram
Klokt beslut av dig ändå! Både du och Tuva kommer ju må bättre av det i slutändan..men jag vet vad du menar med att passa in i "normen", är väl eg. mkt därför man kämpar trots allt? Ha en superbra midsommar nu och njuuuut av god mat!!Kram
Glad midsommar på er med!!ha de bra!kram
